söndag 25 januari 2009

Pannkakor, Facebook Dilemma & Tonårsfasoner


För en liten stund sedan hade jag ett meddelande eller "händelse" eller vad det nu heter på Facebook. Min bror, som jag lagt till som vän för en tid sedan, hade föreslagit att jag skulle bli vän med....MIN PAPPA! Jag älskar pappa men jag vill verkligen inte ha honom så nära. För mig är facebook främst ett ställe där jag kan kommunicera med mina vänner. Jag är rätt privat av mig mot min familj och det känns lite too close to home. Så, jag hoppas att pappa inte tar illa upp nu när jag inte "accepterar vänförfrågan". Min bror och jag är så olika på så vis. För honom är familjen allt och man delar allt. Så för honom är det självklart att ha pappa och hela släkten i sitt nätverk. Vad knäppt det blev nu!

Idag har jag mest legat på soffan och softat framför TVn. Har ätit pannkakor med sylt hela dagen och försökt lista ut hur jag ska snärja Hugh lite mer nästa gång vi ses. Igår var jag ute och åt med några väninnor och helt otippat hamnade vi på nattklubb. Vi var först på söder, vilket definitivt var utanför de andra tjejernas trygghetszon, sedan Collage och slutligen på Riche. Det var kul att ha varit på Collage, men jag tror inte jag kommer inte att gå dit igen, åtminstone kommer inte jag vara initativtagare till det. Snyggt ställe med mycket nattklubbskänsla. De hade också det klassiska VIP rummet, som vi inte lyckades ta oss in i till vårt stora förtret.

Alright, nu måste jag vältra mig lite i vad som pågår i mitt huvud just nu. Sluta läs nu om du inte vill läsa om män, dåligt självförtroende och gymnasialt trams snack om hur man ska bete sig för att mannen med stort M ska bli intresserad på riktigt. Jag vet att svaret är "var dig själv". Men jag måste bara använda bloggen till att övertyga mig själv om det.

Jag är lite ställd av situationen för jag är verkligen, verkligen intresserad av honom. Av någon anledning så nedvärderar jag mig själv och min förmåga att attrahera honom. Tankar som flyger genom huvudet är "varför skulle han vara intresserad av mig"? "Han måste träffa en miljard snygga, talangfulla tjejer hela tiden" Vilket får mig att tro att han är väldigt kräsen. Han är ju lite äldre och är trots allt ogift. Någonstans så måste det ju landa i att han gillar det jag lägger fram på bordet. Jag antar att jag är nervös över om han kommer att gilla den jag är. Jag vet! Gör han inte det så får det vara, då var det inte menat och allt det där...Han har ju uppenbarligen inte hittat det han söker så det betyder att alla de tjejer, kvinnor jag tror han träffar saknar något. Vilket talar för mig! Om han vill ha en klassiskt vacker, intelligent, omtänksam, sportig, äventyrlig, sexig, rolig tjej - here I am! Jag ska bombardera honom med vem jag är, segling i Bretagne, golf i Spanien, Skidåkning i Frankrike, dykning i Australien, Vasaloppet, Donnan på strippstången (den berättar jag nog inte riktigt än)....Ok. Ledsen för den egotrippen, men jag var tvungen. Cant say I did´nt warn you. Känns bättre nu!

Jag får nog ta mig ut på en stärkande promenad. Normalt skulle jag sticka ut och springa men det är nog lite väl tufft mot kroppen idag.

Igår hände något som aldrig hänt förut. Jag lämnade nästan ett helt glas champagne...what!? Bilden är en bild på efterrätten jag åt. Lika god som snygg!

/HSJ

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar