måndag 5 januari 2009

Facebook Etikett?


Första dagen på jobbet efter låååånga ledigheten. Helt ok faktiskt. Jag tillhör dom som behöver rutiner så det finns något att hänga upp dagen kring. Eller, det kan nog vara så att jag kan känna mig lite ensam efter en lång ledighet. Jag bokar inte upp tok mycket aktiviteter utan trivs rätt bra i mitt eget sällskap. Men efter ett tag blir jag nog lite lappsjuk på mig själv. Hur som helst, det var nice på jobbet. Jag har nyligen bytt jobb fast på samma företag så det är en del att sätta sig in i. Lite analyser av förra året och så. Nu vet ni ju inte vad jag jobbar med men det är inom marknadsföring =) Jag och en kollega, som också har blivit en nära vän, tog en promenad på lunchen. Fantastisk fin vinterdag!


Jag är lite förundrad över Facebook. Jag tycker det är ett bra sätt att ha lite kontakt med ytligt bekanta men som man ändå vill ha kontakt med. Men, jag stör mig lite på funktionen "vad gör du nu". Vissa uppdaterar...


Ursäkta, här behöver jag ta en paus för en vidrig spaning på TV. Tittar med ett halvt öga på ett program på femman. Om prostituerade i Thailand. De enda dom vill är att hitta en utlänning som ska ta dom därifrån. En tjej hade hittat en engelsk snubbe som hon hade kontakt via internet och telefon. Hon berättar att han dricker mycket. Tre Henessey flaskor per dag...Det är helt groteskt. Jag dömer inte henne för det hon gör men jag tycker synd om henne att hon hittat en alkoholist.


Tillbaka till Facebook nu. Vissa uppdaterar "Vad jag gör" titt som tätt. Jag har aldrig känt mig bekväm med det...Fine om man reser mycket och så är det kanske bra att skriva om man är hemma eller inte. Men allvarligt "XX kokar kaffe och löser korsord"...Inte för mig. Idag lade en kille som jag inte träffat på 100 år ( men som jag gick i skolan ihop med) upp bilder på ett hus som brunnit med en länk till lokaltidningen. En liten notis i tidningen förklarade att huset brunnit och att två kvinnor blivit rökskadade men klarat sig. Jag förstod att det var ett hus i närheten av hans barndomshem. Det är ju hemskt! Kan man bara låta det vara utan att kommentera det? Ingen hade kommenterat fotona....Jag menar, han har ju lagt upp dom för att få någon slags reaktion eller? Och nej, jag har inte heller skrivit något till honom om det. Borde man kanske göra. Men killen måste ju ha andra närmare vänner som kan stötta honom i det. En annan gammal vän från skolan hade skrivit något i stil med "jag känner mig värdelös". Då kunde jag inte låta bli att faktiskt skriva några rader. Jag kan inte bara låta sånt passera utan vidare...Vad förväntar sig folk när de skriver sina små "detta gör jag nu" beskrivningar? Klart som fan de vill ha en reaktion! Det är nog det jag stör mig på. Och jag hycklar om jag säger att att jag inte skulle tycka det var kul med någon som läste min blogg och reagerade. Men det är ju anonymt och det är skillnad.


Till något helt annat. Hårdträningen har börjat inför Tjejvasan och Alpresan. Fokuserar på träning hemma i kombination med löpträning. Jag har ett vansinnigt fiffigt gigantiskt gummiband som man kan fästa kring något stadigt. I mitt fall några vattenledningar i vardagsrummet. Så kan jag stå där och dra och träna stakmusklerna. Jag vet att det låter som något Papphammar skulle göra, men trust me, det funkar. Har en fin träningsboll också som fick komma till användning för att stärka rygg och bål. Också A och O vid längdskidor. Har jag hört.


Imorgon är det helg igen och jag hoppas komma iväg och åka långfärdsskridskor. Hur det nu ska gå. Har bara testat det ett par gånger tidigare...


Ciao!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar