Jag är rätt ny på jobbet och då har man förmånen att se saker ganska tydligt. I början är man förvisso rätt osäker på om det ligger något i de spaningarna man gjort. Den senaste tiden har jag fått en del av mina misstankar bekräftade.
Det jag snappat upp är att det saknas inspiration. Tänk er själv att ni har jobbat länge och varit med om uppbyggnaden av ett företag, pengarna har flödat och självförtroendet har varit på topp. Sen hårdnar konkurrensen, helt ärligt vet jag inte om finanskrisen har satt sina spår, men en ny VD tas in för att ta företaget till en ny och mer strukturerad nivå. Folk börjar undra över sin roll i den nya organisationen och allt gungar. Men jag inser att jag har tagits in för att vara del i förändringen att ta företaget till den nya nivån. Men hur gör jag det? Jag pratade lite med en kollega som också är ganska ny och han var en av dom som bekräftar mina spaningar. Vi insåg att det låg på oss att försöka bidra till förändringen. Men det är svårt när det inte är sanktionerat av VDn och ingen av oss vill vara den nya som kommer in och tror att dom kan ändra hur som helst.
Vi ville inte lämna det vid att bara tycka att något borde göras och sedan inte göra något, så det bestämdes att vi skulle ta en afterwork och komma på något bra. (Eventuellt var det ett raggningsförsök från kollegan men jag ser mellan fingrarna på det)
Dessvärre kom vi inte fram till något konkret. Personaldirektören som inte heller han är någon stor inspiratör har flaggat för något slags arbete kring "nöjd medarbetare undersökningen" som gjordes i februari, och vi beslutade att invänta det.
Men, jag tror det är så att det ligger på oss mellanchefer att sticka ut hakan och hjälpa vår käre VD att göra något bra här. Han måste ut och jaga nya partners och det är upp till oss att stå för inspirationen på bygget. Men utan att göra bort oss. Hur gör man det, är frågan??
fredag 11 juni 2010
torsdag 10 juni 2010
Enligt Bengt Brülde är det kört för mig...
Livet går inte ut på att vara lycklig, men man blir det om man höjer blicken och skickar in lite moral i sin livstil.
Ok det är bara att konstatera att det är kört för mig då. Jag jobbar i en syndig bransch och jag gör det för att förverkliga mig själv. En annan artikel i samma artikelserie beskriver att vänner, sång och sömn gör en lyckligt. Strategin nu är att sova hela tiden. Möjligtvis kan jag hitta en kör här också, förmodligen en kyrkokör eftersom dom är så himla religiösa här. Vänner har jag ju inga här, men det kanske jag skulle få då. Och sen bli religiös på kuppen, det blir man tydlgen lycklig av.
Ok det är bara att konstatera att det är kört för mig då. Jag jobbar i en syndig bransch och jag gör det för att förverkliga mig själv. En annan artikel i samma artikelserie beskriver att vänner, sång och sömn gör en lyckligt. Strategin nu är att sova hela tiden. Möjligtvis kan jag hitta en kör här också, förmodligen en kyrkokör eftersom dom är så himla religiösa här. Vänner har jag ju inga här, men det kanske jag skulle få då. Och sen bli religiös på kuppen, det blir man tydlgen lycklig av.
onsdag 9 juni 2010
Musik som boostar självförtroende
Sitter just nu och är sjukt nöjd över en musikanalys. Länge har jag längtat efter att Veronica de Maggio ska släppa en ny skiva. Hennes senaste "Vinnaren är..." har helt klart varit på topp 3 listan när det kommer till peppmusik. Själva låten "Vinnaren..." är så sjukt kaxig och får mitt självförtroende att boostas ordenligt.
Fick nys om Oskar Linnros idag. Letade upp honom på Spotify och fastnade med en gång. Jag tänkte direkt att det är en manlig version av Veronica de Maggio! När jag sökte lite info om honom på nätet så visade det sig att han har producerat hennes skiva...Well, eftersom jag är musiknörd wannabe så blev jag naturligtvis enormt nöjd med min spaning.
Ok, det är ju lätt att efterkonstruera en sån grej, but I am telling you, it is true.
Nu lite om kvinnliga åkommor och hur det påverkar en. Ledsen alla ni som kanske trodde att ni hamnat på en musikblogg. Jag måste bara påminna mig själv om regel nr 4 - den tiden i månaden påverkar mig väldigt negativt och jag måste komma ihåg det. Det kan jag konstatera nu när jag lagt det bakom mig.
Fick nys om Oskar Linnros idag. Letade upp honom på Spotify och fastnade med en gång. Jag tänkte direkt att det är en manlig version av Veronica de Maggio! När jag sökte lite info om honom på nätet så visade det sig att han har producerat hennes skiva...Well, eftersom jag är musiknörd wannabe så blev jag naturligtvis enormt nöjd med min spaning.
Ok, det är ju lätt att efterkonstruera en sån grej, but I am telling you, it is true.
Nu lite om kvinnliga åkommor och hur det påverkar en. Ledsen alla ni som kanske trodde att ni hamnat på en musikblogg. Jag måste bara påminna mig själv om regel nr 4 - den tiden i månaden påverkar mig väldigt negativt och jag måste komma ihåg det. Det kan jag konstatera nu när jag lagt det bakom mig.
tisdag 8 juni 2010
Insikt
Det är verkligen inte tänkt att det här ska bli en blogg där jag ältar över män. Det finns det säkert en uppsjö med andra som gör. Däremot kommer jag skriva lite om det i sammanhanget att göra rätt val här i livet. Jag är närmare 40 än 30 och har inga barn. Genom att åka utomlands för ett jobb i det läget, så väljer jag bort det ett tag till. Jag resonerade som så att det inte var större chans att det hände genom att vara i Sverige inte heller fanns det någon lämplig pappa med i bilden. Valet var enkelt men jag ljuger om jag säger att jag inte funderade en del på det.
Min bakgrund gällande förhållanden är också av betydelse. Jag har varit mer singel än i relationer hela mitt liv och har aldrig behövt någon annan i mitt liv för att känna mig älskad. Till det kan man lägga till att jag är och har varit väldigt kräsen med vem jag har träffat. Jag känner tydligt när jag träffar någon som är speciell för mig. Nu har jag gjort det. Så fruktansvärt klichéaktigt att göra det i exakt samma veva som jag ska flytta utomlands.
Att träffa någon i det läget, åka utomlands och kanske inte känna varandra ordentligt tar på krafterna. Kanske mer än det faktiskt ger något. Men jag är inte beredd att ge upp så lätt. Min och hans personlighet är dessutom väldigt dåligt rustade för att få det att fungera...på pappret dömt att misslyckas? Jag vet inte. Där vi är i våra liv med jobb och barn (hans) så kanske de här omständigheterna är den enda förutsättningen för att vi ska lyckas. Jag får nog välja att se det på det sättet.
Jäklar, nu har jag inte ätit något. Regel nummer 1...Ät.
Min bakgrund gällande förhållanden är också av betydelse. Jag har varit mer singel än i relationer hela mitt liv och har aldrig behövt någon annan i mitt liv för att känna mig älskad. Till det kan man lägga till att jag är och har varit väldigt kräsen med vem jag har träffat. Jag känner tydligt när jag träffar någon som är speciell för mig. Nu har jag gjort det. Så fruktansvärt klichéaktigt att göra det i exakt samma veva som jag ska flytta utomlands.
Att träffa någon i det läget, åka utomlands och kanske inte känna varandra ordentligt tar på krafterna. Kanske mer än det faktiskt ger något. Men jag är inte beredd att ge upp så lätt. Min och hans personlighet är dessutom väldigt dåligt rustade för att få det att fungera...på pappret dömt att misslyckas? Jag vet inte. Där vi är i våra liv med jobb och barn (hans) så kanske de här omständigheterna är den enda förutsättningen för att vi ska lyckas. Jag får nog välja att se det på det sättet.
Jäklar, nu har jag inte ätit något. Regel nummer 1...Ät.
måndag 7 juni 2010
Klapp på axeln
Just nu känner jag mig fylld med energi och vill så klart passa på att få ner känslan och framförallt orsaken på pränt. Mannen har fortfarande inte ringt men det spelar ärligt talat ingen roll.
Idag var det dags för mig att sätta upp bonusmål för mina närmaste anställda. Av de miljarder saker jag behöver ta tag i mitt nya jobb så kändes den som mest akut. När väl riktningen är satt kan jag få ro att tänka på nästa steg. Workshoppen började lite segt och energilöst eftersom alla fortfarande verkade sova efter helgen. För att få igång kreativiteten och tankearbetet fick de börja med en liten ritövning som kombinerar "lära känna varandra" med reflektion över vad vårt varumärke som avdelning bör vara.
Ritövningen funkade, och snart var energinivån, inte på topp, men hästlängder högre än en timme tidigare.
Sen kunde vi gå in på själva brainstormandet kring målen. Även om det blev en hel del diskussioner så kunde vi enas till slut. Det var ju för det här som jag tog jobbet! Stanna vid den här känslan nu. Var nöjd med hur du fick den här sömniga gruppen att komma igång och faktiskt komma i mål syftet med workshoppen.
Sen ringde min fina vän Johanna som på beställning och vi hade ett långt och bra samtal. All is good och jag säger som Karin, "livet måste haka upp sig lite ibland".
Idag var det dags för mig att sätta upp bonusmål för mina närmaste anställda. Av de miljarder saker jag behöver ta tag i mitt nya jobb så kändes den som mest akut. När väl riktningen är satt kan jag få ro att tänka på nästa steg. Workshoppen började lite segt och energilöst eftersom alla fortfarande verkade sova efter helgen. För att få igång kreativiteten och tankearbetet fick de börja med en liten ritövning som kombinerar "lära känna varandra" med reflektion över vad vårt varumärke som avdelning bör vara.
Ritövningen funkade, och snart var energinivån, inte på topp, men hästlängder högre än en timme tidigare.
Sen kunde vi gå in på själva brainstormandet kring målen. Även om det blev en hel del diskussioner så kunde vi enas till slut. Det var ju för det här som jag tog jobbet! Stanna vid den här känslan nu. Var nöjd med hur du fick den här sömniga gruppen att komma igång och faktiskt komma i mål syftet med workshoppen.
Sen ringde min fina vän Johanna som på beställning och vi hade ett långt och bra samtal. All is good och jag säger som Karin, "livet måste haka upp sig lite ibland".
söndag 6 juni 2010
Mannen
Mannen får ett eget litet kapitel. Han är en del av varför jag kanske har svårt att fokusera på jobb och mitt nya hemland.
Vi träffades kring Nyår på en semesterresa och något hände, helt klart. Men när vi gick till sängs troddde nog båda att det var ett one night stand det handlade om. Helt ärligt så var det en bedrövlig historia då vi båda var alldeles för onyktra. Jag blev ändå lite nyfiken på honom och föreslog efter någon vecka att vi skulle ses.
Så vi började ses. I samma veva skrev jag på för nya jobbet. I fyra månader träffades vi ganska regelbundet och när det blev dags för mig att åka så kände jag att jag ville veta hur han såg på oss för jag hade blivit riktigt förälskad i honom.
Svaret var inte det jag hade önskat. Han hade inte tänkt att det vi hade var en "riktig relation". Eftersom jag skulle åka iväg hade han inte tillåtit sig att känna sådana känslor. Plus att hans liv är kaos med trippla jobb i underhållningsbranschen och nyseparerad från ett förhållande med två ganska små barn.
Så jag åkte iväg och det var lite lösa ändar. Men han ringde med jämna mellanrum och allt kändes helt ok. Jag hade mitt nya jobb att fokuesera på, fixa boende mm. När det var dags att åka till Sverige för ett bröllop frågade jag om vi skulle ses och det ville han.
Första natten vi spenderade ihop sa han att han hade saknat mig och dagen efter försäkrade han sig om nästa gång vi skulle ses. Vi sågs på söndagen samma helg igen. Det var "älskade gullegryn", "älskling" och andra ömhets intyg. Efter det åkte jag tillbaka till Medelhavet och tyckte att "det var vi".
Varför kan vi inte bara prata om det? För att både han och jag är för fega för det. Jag känner att jag inte vill göra saker för komplicerade. Det är ju jag som har åkt iväg...
I skrivandets stund har vi inte pratat på över en vecka. Jag har ringt ett par gånger men han har inte kunnat svara för han har barnen. Jag vill helst inte prata med honom då heller för det blir så stelt och då kan det lika gärna vara. Men min osäkerhet kring var jag har honom gnager och jag kastas mellan att han undviker mig och att han är hur säker som helst på mig och helt enkelt väntar med att ringa tills han känner att han kan ägna mig sin fulla uppmärksamhet. Jag är rätt säker på att det är det senare och när han väl ringer och säger "hej gumman" så kommer jag att skratta åt mig själv för att jag har ältat detta så mycket.
Utmaningen för mig är väl att jag inte har så mycket umgänge här än och har för mycket tid att tänka, medan hans liv rullar i 180 knyck på hemmaplan.
Så, nu några saker angående mannen som jag kan hålla mig i när det känns jobbigt:
1. Vårt förhållande kommer inte bli bättre av att jag är i Sverige. Han har tusen järn i elden och behöver det här året för att landa jobbmässigt och på hemmaplan. Jag har mitt nya spännande jobb att fokusera på. Situationen är faktiskt idealisk. Han skulle inte gilla att jag gav upp detta för hans skull och inte jag heller. Det är inte för all framtid och tiden går fort när man har roligt, så se till att ha roligt.
2. Han är en riktigt bra kille och skulle inte såra mig genom att inte berätta hur han tycker och tänker.
3. Du måste förstå att det faktiskt kan vara så att han är förälskad i dig också. Varför skulle han inte kunna vara det?
4. Är det så att han är osäker på mig så finns det inget jag kan göra åt saken. Att älta hjälper absolut inte. Är det menat så är det menat.
Vi träffades kring Nyår på en semesterresa och något hände, helt klart. Men när vi gick till sängs troddde nog båda att det var ett one night stand det handlade om. Helt ärligt så var det en bedrövlig historia då vi båda var alldeles för onyktra. Jag blev ändå lite nyfiken på honom och föreslog efter någon vecka att vi skulle ses.
Så vi började ses. I samma veva skrev jag på för nya jobbet. I fyra månader träffades vi ganska regelbundet och när det blev dags för mig att åka så kände jag att jag ville veta hur han såg på oss för jag hade blivit riktigt förälskad i honom.
Svaret var inte det jag hade önskat. Han hade inte tänkt att det vi hade var en "riktig relation". Eftersom jag skulle åka iväg hade han inte tillåtit sig att känna sådana känslor. Plus att hans liv är kaos med trippla jobb i underhållningsbranschen och nyseparerad från ett förhållande med två ganska små barn.
Så jag åkte iväg och det var lite lösa ändar. Men han ringde med jämna mellanrum och allt kändes helt ok. Jag hade mitt nya jobb att fokuesera på, fixa boende mm. När det var dags att åka till Sverige för ett bröllop frågade jag om vi skulle ses och det ville han.
Första natten vi spenderade ihop sa han att han hade saknat mig och dagen efter försäkrade han sig om nästa gång vi skulle ses. Vi sågs på söndagen samma helg igen. Det var "älskade gullegryn", "älskling" och andra ömhets intyg. Efter det åkte jag tillbaka till Medelhavet och tyckte att "det var vi".
Varför kan vi inte bara prata om det? För att både han och jag är för fega för det. Jag känner att jag inte vill göra saker för komplicerade. Det är ju jag som har åkt iväg...
I skrivandets stund har vi inte pratat på över en vecka. Jag har ringt ett par gånger men han har inte kunnat svara för han har barnen. Jag vill helst inte prata med honom då heller för det blir så stelt och då kan det lika gärna vara. Men min osäkerhet kring var jag har honom gnager och jag kastas mellan att han undviker mig och att han är hur säker som helst på mig och helt enkelt väntar med att ringa tills han känner att han kan ägna mig sin fulla uppmärksamhet. Jag är rätt säker på att det är det senare och när han väl ringer och säger "hej gumman" så kommer jag att skratta åt mig själv för att jag har ältat detta så mycket.
Utmaningen för mig är väl att jag inte har så mycket umgänge här än och har för mycket tid att tänka, medan hans liv rullar i 180 knyck på hemmaplan.
Så, nu några saker angående mannen som jag kan hålla mig i när det känns jobbigt:
1. Vårt förhållande kommer inte bli bättre av att jag är i Sverige. Han har tusen järn i elden och behöver det här året för att landa jobbmässigt och på hemmaplan. Jag har mitt nya spännande jobb att fokusera på. Situationen är faktiskt idealisk. Han skulle inte gilla att jag gav upp detta för hans skull och inte jag heller. Det är inte för all framtid och tiden går fort när man har roligt, så se till att ha roligt.
2. Han är en riktigt bra kille och skulle inte såra mig genom att inte berätta hur han tycker och tänker.
3. Du måste förstå att det faktiskt kan vara så att han är förälskad i dig också. Varför skulle han inte kunna vara det?
4. Är det så att han är osäker på mig så finns det inget jag kan göra åt saken. Att älta hjälper absolut inte. Är det menat så är det menat.
Do´s & Dont´s
Det här inlägget ska bli min hjälp till självhjälp och något att gå tillbaka till när jag har det som jobbigast. Det är en kombination av mina egna förslag och några rader jag desperat läste i en självhjälpsbok som kom med på köpet när man köpte Damernas Värld för några år sedan. Har aldrig läst den men av någon anledning packade jag ner den inför flytten till Medelhavet. Kanske anade jag att den skulle komma väl till hands.
1. Ät ordentligt. När du är olycklig tenderar du att inte äta något. När man inte äter blir man ännu tröttare och man förväxlar energilöshet p g a för lite mat med att man har blivit apatiskt av olycka. Ät!
2. Stick ut och spring – du vet att du känner dig mycket starkare efteråt
3. Lyssna inte på sorglig musik, lyssna på musik du blir glad av
4. Var uppmärksam på var i månaden du befinner dig. Din menstruationscyk plåverkar dig mycket mer än tidigare och gör dig låg och känslig
5. Gå ner och bada i det fina Medelhavet!
6. Tänk på dina styrkor, att du är frisk och att det trots allt bara är ett jobb
7. Ring en vän du tycker om och som ger dig energi
8. Tänk att M (mannen) ska vara lycklig att få ha dig i sitt liv, så smart, snygg och omtänksam som du är. Jag är hans drömmars kvinna!
9. Det här är en utmaning som du har tagit dig an. Se möjligheten att lära dig något i detta!
10. Flytta fokus från dig själv. Betona positiva sker runt omkring dig. Säg det högt till dig själv
11. Ta dig samman kvinna - du har lyxproblem
12. Sitt inte och uggla framför datorn för mycket
Känner mig väldigt nöjd med första utdraget. Kommer säkert att byggas på. Kanske har ni några förslag?
Nu ett dopp i Medelhavet.
/HSJ
1. Ät ordentligt. När du är olycklig tenderar du att inte äta något. När man inte äter blir man ännu tröttare och man förväxlar energilöshet p g a för lite mat med att man har blivit apatiskt av olycka. Ät!
2. Stick ut och spring – du vet att du känner dig mycket starkare efteråt
3. Lyssna inte på sorglig musik, lyssna på musik du blir glad av
4. Var uppmärksam på var i månaden du befinner dig. Din menstruationscyk plåverkar dig mycket mer än tidigare och gör dig låg och känslig
5. Gå ner och bada i det fina Medelhavet!
6. Tänk på dina styrkor, att du är frisk och att det trots allt bara är ett jobb
7. Ring en vän du tycker om och som ger dig energi
8. Tänk att M (mannen) ska vara lycklig att få ha dig i sitt liv, så smart, snygg och omtänksam som du är. Jag är hans drömmars kvinna!
9. Det här är en utmaning som du har tagit dig an. Se möjligheten att lära dig något i detta!
10. Flytta fokus från dig själv. Betona positiva sker runt omkring dig. Säg det högt till dig själv
11. Ta dig samman kvinna - du har lyxproblem
12. Sitt inte och uggla framför datorn för mycket
Känner mig väldigt nöjd med första utdraget. Kommer säkert att byggas på. Kanske har ni några förslag?
Nu ett dopp i Medelhavet.
/HSJ
lördag 5 juni 2010
En helt ny situation
Det var över ett år sedan jag var här. Det gick tydligen att ångra att man hade raderat bloggen och nu har den återuppstått igen. Det verkar dock som att visst innehåll har kastats om. Nåväl, kul var det ialla fall att läsa om mina upptåg i Stockholm för drygt ett år sedan. Känns som jag hade rätt mycket energi när jag skrev dom inläggen.
Energi. Det är väl lite därför jag är här igen. Mitt liv har förändrats totalt sedan sist.
Idag har jag ett toppjobb någonstans vid Medelhavet, tjänar mer än tre gånger så mycket än en medelinkomst. Har en takvåning med havsutsikt och en lägenhet centrala Stockholm. Jag har ett distansförhållande (tror jag...mer om det sen) med en man som jag är superförälskad i. Mina fina föräldrar mår bra trots att mamma fick cancer för några månader sedan och jag har en fin bror med familj och sedan bara några dagar en ny liten brorsdotter.
Livet leker? Nej...och det är det som är problemet. Jag har inte den energin som jag känner att jag hade när jag skrev mina tidigare inlägg. Jag har hjärnspöken, dåligt självförtoende och har hamnat i en dålig spiral. Och det är väl det som har fått mig hit igen. Jag inbillar mig att skrivandet kanske ska få mig att se klarare på saker och ting.
Allt är en röra. Jag vet inte om jag inte trivs här för att jag tror jobbet jag tagit är för svårt, eller att jag inte gillar företaget. Eller så gillar jag helt enkelt inte landet jag bor i nu större delen av tiden. Eller så mår jag dåligt för att jag inte är med mannen jag älskar. Saken är den att jag vet inte om jag inte trivs här eller om jag bara är feg. Ni vet, det där klassiska att man är en bluff och att någon ska komma på det.
Hur som helst, det är det jag ska nysta upp här är det tänkt. Så, inte så mycket singelsnack utan karriärkvinna som våndas.
Nu börjar det bli lite kyligt här på min takterass så det är dags att klä på sig lite. Har nog lite solfrossa tror jag. Helt klart har jag konstaterat att man inte är lyckligare för att man har en stor takterrass med citronträd.
Energi. Det är väl lite därför jag är här igen. Mitt liv har förändrats totalt sedan sist.
Idag har jag ett toppjobb någonstans vid Medelhavet, tjänar mer än tre gånger så mycket än en medelinkomst. Har en takvåning med havsutsikt och en lägenhet centrala Stockholm. Jag har ett distansförhållande (tror jag...mer om det sen) med en man som jag är superförälskad i. Mina fina föräldrar mår bra trots att mamma fick cancer för några månader sedan och jag har en fin bror med familj och sedan bara några dagar en ny liten brorsdotter.
Livet leker? Nej...och det är det som är problemet. Jag har inte den energin som jag känner att jag hade när jag skrev mina tidigare inlägg. Jag har hjärnspöken, dåligt självförtoende och har hamnat i en dålig spiral. Och det är väl det som har fått mig hit igen. Jag inbillar mig att skrivandet kanske ska få mig att se klarare på saker och ting.
Allt är en röra. Jag vet inte om jag inte trivs här för att jag tror jobbet jag tagit är för svårt, eller att jag inte gillar företaget. Eller så gillar jag helt enkelt inte landet jag bor i nu större delen av tiden. Eller så mår jag dåligt för att jag inte är med mannen jag älskar. Saken är den att jag vet inte om jag inte trivs här eller om jag bara är feg. Ni vet, det där klassiska att man är en bluff och att någon ska komma på det.
Hur som helst, det är det jag ska nysta upp här är det tänkt. Så, inte så mycket singelsnack utan karriärkvinna som våndas.
Nu börjar det bli lite kyligt här på min takterass så det är dags att klä på sig lite. Har nog lite solfrossa tror jag. Helt klart har jag konstaterat att man inte är lyckligare för att man har en stor takterrass med citronträd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)