Insikt

Det är verkligen inte tänkt att det här ska bli en blogg där jag ältar över män. Det finns det säkert en uppsjö med andra som gör. Däremot kommer jag skriva lite om det i sammanhanget att göra rätt val här i livet. Jag är närmare 40 än 30 och har inga barn. Genom att åka utomlands för ett jobb i det läget, så väljer jag bort det ett tag till. Jag resonerade som så att det inte var större chans att det hände genom att vara i Sverige inte heller fanns det någon lämplig pappa med i bilden. Valet var enkelt men jag ljuger om jag säger att jag inte funderade en del på det.

Min bakgrund gällande förhållanden är också av betydelse. Jag har varit mer singel än i relationer hela mitt liv och har aldrig behövt någon annan i mitt liv för att känna mig älskad. Till det kan man lägga till att jag är och har varit väldigt kräsen med vem jag har träffat. Jag känner tydligt när jag träffar någon som är speciell för mig. Nu har jag gjort det. Så fruktansvärt klichéaktigt att göra det i exakt samma veva som jag ska flytta utomlands.

Att träffa någon i det läget, åka utomlands och kanske inte känna varandra ordentligt tar på krafterna. Kanske mer än det faktiskt ger något. Men jag är inte beredd att ge upp så lätt. Min och hans personlighet är dessutom väldigt dåligt rustade för att få det att fungera...på pappret dömt att misslyckas? Jag vet inte. Där vi är i våra liv med jobb och barn (hans) så kanske de här omständigheterna är den enda förutsättningen för att vi ska lyckas. Jag får nog välja att se det på det sättet.

Jäklar, nu har jag inte ätit något. Regel nummer 1...Ät.