söndag 4 januari 2009

Kalles Kaviar & Lawrence of Arabia (nästan)

Men vad fan. Alla verkar har käkat "Å vad jag längtar efter att ha kontakt med HallonSmultronJordgubb piller" i jul!

Någon månad innan jul blev jag kontaktad av en gammal sommarflirt. Han hade hittat mig på facebook. Vi var inte ens tillsammans utan det blev bara vecka ihop på Gotland. Vi träffades genom en gemensam bekant som var hans kusin. Jag var inte mer än 16 år och han var nog 19. Jag kommer ihåg att han var jättevacker. Blont lockigt hår, isblåa ögon och fräknar. Efter den veckan så skulle han resa jorden runt så det blev inte mer . För någon månad sedan så damp det ner ett meddelande. "Är det du som spenderade en vecka med mig på Gotland?". Då för 15 år sedan gjorde ganska stort intryck på mig och jag var nog lite olycklig att det inte blev något.

Vi bestämde att vi skulle äta lunch. Det var trevligt men inget överväldigande. Vi pratade om vad som hänt sedan sist och lite om hans kusin som jag har haft sporadisk kontakt med.

Jag hade nog inte tänkt att kontakta honom igen efter det men nyfikenheten tog över. Jag undrade varför han kontaktade mig. Han var ju gift och hade barn. För det är väl så att det är liiite konstigt att kontakta gamla flirtar när man är gift? Eller är det jag som är helt konspiratorisk? Hur som helst. Han har inte svarat på det meddelandet. Kanske träffade det too close to home.

Love of my life historian känner ni ju till sedan ett par dagar så den drar jag inte igen =)

I natt ringde min mobil vid halv fyra. Jag var hur förvirrad som helst och trodde det var alarmet. Därför råkade jag trycka bort samtalet. När jag vaknade nu så tittade jag på mottagna samtal. Det var Z. Z som var startskottet för ett hälsosamt runtknullande som varade i ca ett och ett halvt år. Inte nödvändigtvis bara med honom. Men han blev min knullkompis kan man säga och gjorde så jag vågade släppa loss lite rent allmänt. Om man nu kan säga så istället för promiskuösistet. Vi träffades sommaren 07. Det var första dagen på min semester och jag gick ut för att ta en promenad. Eftersom det var så fint väder så satte jag mig på en uteservering i Gamla Stan och tog ett glas vin. Vid bordet bredvid satt det tre killar. Dom var började prata med mig och vi hade riktigt trevligt. De var piloter allihopa. En av killarna var extra intressant. Han såg ut som han kom någonstans från medelhavet. Vackra bruna ögon, välklädd, tjockt brunt hårsvall. Det brukar jag normalt inte tända på men han hade så mycket att berätta. Han hade bott uppe i Norrland och älskade att åka skidor. Det var rätt oväntad kombination och gjorde honom ännu mer intressant. När han reste sig upp för att gå så bestämde jag mig för att gå samtidigt. Jag frågade om vi skulle ha sällskap till tunnelbanan. Han sa att han skulle ta en taxi. Jag sa att jag skulle nog ta t-banan trots allt och då kom frågan. "Eller så följer du med mig hem"? Jag slets mellan att jag nog hemskt gärna ville det men även av en rädsla. Jag känner honom inte, tänk om han är en wacko? Men efter lite tvekan som jag inte dolde så väl, blandat med "Jag vill!" så lät jag min intutition bestämma. Den sa att det var en helt vanligt, brunögd världsvan kille som var ofarlig.

Han bodde i en liten men topprenoverad liten lägenhet vid Odenplan. Vi snackade lite men det ledde till slut till sängen. Han var helt underbar och vi hade en het sommarnatt ihop. Det visade sig att han var från Iran men hade bott i Sverige sedan han var 6 år. Det låter kanske knäppt, men det gjorde det ännu mer spännande. Så långt hade jag hållt mig till Kalles Kaviar & co ovan. Vi skojade lite om det. "Vad säger dina föräldrar om att du jiddrar med en Iranier??"

Det var aldrig tal om att det var något annat än en engångsföreteelse. Men när jag gick så lämnade jag mitt nummer på en lapp i hans kök. Bara utifall att. Det kändes konstigt att bara gå när vi haft det så bra. Efter sex veckor hörde han av sig och jag kom på besök igen.

Det var länge sedan vi sågs nu. De senaste gångerna vi har setts har det inte kännts lika bra. Han har varit rätt låg p g a av en olycklig förälskelse i kombination med för mycket jobb. I början var det helt ok att låta honom prata om det men till slut blev det för deppigt. Herregud, knullkompisar ska ju vara en feelgood upplevelse. Eller hur? Så jag har avvecklat det där. Inte genom att säga något utan att bara inte höra av mig.

Men så ringde han alltså inatt. Undrar vad han ville? Det var nog ett "Bootie Call"! Det står som ett mottaget samtal...hoppas jag inte har sagt något i sömnen! Jag får nog fråga i ett SMS.

"Hej! Hoppas allt är bra med dig. Det verkar som du ringde mig i natt. Jag var helt förvirrad och råkade trycka bort dig. Oops."

Paradoxalt, jag blir egoboostad som aldrig förr för närvarande av alla gamla kavaljerer. Det får man visserligen lite energi av men det poppa upp en jäkla massa frågor. Vad är jag för en filur som drar till mig alla djävlar utom en normal, snygg, smart muskulös singel. Ska det vara så svårt? Jag menar, män intresserar sig ju för mig. Well, om någon läser det är så feel welcome att komma med någon teori. Amatör psykolog, so be it, bring it on!

Nähepp, nu blir det frukost och sedan får jag nog pallra mig ut en sväng. Det är snorkallt men en strålande dag. Sen måste jag städa för jag får besök av min allra goaste väninna och hennes lilla busa.

Puss & Kram

/Hallonsmultronjordgubb

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar