Ivrig

Idag har jag spenderat hela dagen med att försöka sy ihop siffror från olika rapporter. Syftet med det var att försöka få en bild av hur försäljningen av mina produkter går. Totalsiffran har jag men det skulle vara kul om man kunde bryta ner det på butik och säljarnivå så man kan ha lite koll på vem som är klassens stjärna.
Jag höll på i timvis men blev inte så mycket klokare. Suck. Well, något var det alltid värt.

Min chef for iväg hem väldigt hastigt och lustigt. Något har hänt. Vi har inte den relationen så jag skulle fråga. Saken är den att hade inte min kollega påpekat det så hade jag inte märkt det. Jag tycker det är ofta som han ser sammanbiten och fokuserad ut i flygande fläng. Men idag var det alltså något annat.

Lunchdaten med Hugh igår har sjunkit in och jag kan bara konstatera att...jag gillar honom väldigt mycket. Jag ska försöka beskriva honom. Även om det inte är det allra viktigaste så är det faktiskt så att han är fruktansvärt snygg. Inte snygg på så vis att han är välfriserad eller välrakad eller har perfekt symetriska drag. Det för mig är inte att vara snygg för övrigt. Han har lite lockigt, rufsigt brunt hår som för närvarande är relativt kortklippt. I början när jag lade märke till honom var det lite längre och nästan som page. Men det här är defintivt snyggare. Han är rätt lång och verkar vara vältränad. Det kändes som det när vi kramades åtminstone...Leendet är underbart och läpparna verkar klart "kissable". Klädstilen är lite "Boheme chich". Dvs lite intellektuell men modern. Till sättet är han uppmärksam och snäll. Aningens disträ ibland. Jag tror han är van vid rätt högt tempo och kan nog inte alltid varva ner. Jag sa till mina väninnor att han ibland ger "förvirrade professorn" intryck. Än så länge bara charmigt, men säkert sånt som man eventuellt kan irritera sig på om vi skulle lära känna varandra bättre. Innan den här lunchen så var jag lite orolig att han eventuellt var för snäll och för tam. Det känns som vi mest skrapade på ytan när det kommer till att lära känna varandra men jag kunde ändå ana lite "tuggmotstånd" och jag kan till och med säga att han börjar bli jäkligt sexig...Sånt är viktigt för mig. Jag måste kunna tänka mig att hångla med en man annars blir jag helt ointresserad.

När vi kom till restaurangen så var det en tjej som jobbar där som kände "Hugh". Jag tror dom var ytligt bekanta men det blev lite kindpussande. Hugh presenterade mig och tjejen gav mig en komplimang för min halsduk. "Åh, vilken fin Alice & Sims sjal du har". Jag blev jäkligt överrumplad. Jäklar vilken kiss-ass. Men gav henne det bästa smilet och tackade. Sedan presenterade hon honom för ägaren till restaruangen. Även där fjäsk. Men det är ju så det fungerar. Hugh är inflytelserik i restaurangbranschen och man vill väl hålla sig väl med honom. Det är en annan sak som är så fantastiskt med honom, han gör ingen grej av det och gör sig inte märkvärdig överhuvudtaget.

Vad pratade vi om då? Det var allt från våra respektive jobb och utmaningar, böcker, konst, fritidsintressen, sport, inredning, maten vi åt...Vi skrattade hjärtligt åt en en grej som han berättade som egentligen var en återberättning av en karaktär i en bok. Just då kom servitören och hällde upp vatten och det framgick inte riktigt att det inte var hans egna ord så att säga. Servitören blev märkbart påverkad och var tvungen att erkänna att han råkade höra...Well,I guess you had to be there som det brukar heta. Nu när jag beskriver vad vi pratade om så låter det rätt stelt. Och ja, det var nog lite tillrättalagt. Men jag känner mig fruktansvärt bekväm i hans sällskap ändå.

När det var dags för notan så tog han den. Jag sa att han inte behövde betala för mig, men han insisterade och sa att vi kunde ta en lunch igen och då kunde jag bjuda tillbaka...Jag jublade inombords. Det säger man inte om man inte vill ses igen...

Ivrig som jag är så ville jag tacka för en trevlig lunch. Och när jag ändå gjorde det så tyckte jag det var lika bra att försöka styra över en lunch till att bli en middag. Jag skyllde på att jag tyckte vi skulle dricka lite vin också så vi borde förlägga det till kvällstid...

Så det gjorde jag. Har inte fått något svar än. Men åter igen, mailet som jag skrev hade ingen direkt fråga någonstans och tolkas förmoligen som att det inte behöver svaras på direkt...

Hoppas.

/Hallonsmultronjordgubb