Känns inte som det har hänt nåååågot kul på länge nu. Vilket inte är sant. Men det känns som dagarna bara trummar på, en efter en, efter en, efter en. Jag känner mig lite ängslig och det jag har en känsla av att jag väntar på något. På sätt och vis gör jag det. Jag tycker att Hugh kan höra av sig nu. Jag försöker att inte tänka på det men det snurrar i min skalle. ""Har han inte fått mailet?", "Har han fått det men struntar i det?", "Han svarar nog snart", "det har ju bara gått X dagar". Släpp det Hallon!
Jobbet är kul. Kollegorna är kul. Well hell jag får lugna mig lite. Men mina naglar är fina. Alldeles lysröda. Känns uppiggande i februaritristessen trots allt.
/HSJ
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar