En smått surrealistisk dag....

Det slog mig just att den här dagen har varit rätt märklig. Ska jag börja med att berätta om när jag gick över stock och sten i skogsgläntor i ett villaområde och lockade på en katt? Eller ska jag berätta om när jag klev över tröskeln till församlingshemmet i byn där jag växte upp för första gången på 20 år? Eller hur jag blev förälskad i min brorsdotter och manipulerad in i ett litet tält av min brorson? Det sista, manipulerad av min brorson har i och för sig hänt förr. Brorsdotter är nu drygt två månader, ler när man kittlar henne på magen och ha jättefina långa ögonfransar.

Igår i bilen, när pappa hämtade mig på flygplatsen, berättade han att mammas katt hade försvunnit. Pappa reser en del i jobbet nu och nu när mamma inte finns längre så behöver han hjälp med katten. Han hade lämnat henne till min bror och nu har hon varit borta i flera dagar. Jag kände att jag ville gå och leta lite efter henne och ungefär mitt på dagen idag så fann jag mig själv gå omkring i villaområdet. Muffins! Ksss, Ksss Ksss...I en timme...Men ingen katt. Precis när han sa det kände jag ett stygn av sorg. Typiskt. Mamma dör och nu ska hennes katt försvinna också. Jag vet inte om jag tycker att det var lika bra för vi visste inte riktigt vad vi skulle göra med henne eftersom pappa reser så mycket.

På förmiddagen träffade vi prästen som ska hålla i begravningen. Hon har sin expedition i församlingshemmet där jag konfirmerade mig bland annat. Prästen ville veta lite mer om mamma. Vi berättade och jag grät igen för första gången på säkert en vecka. Jag ska skriva om mamma imorgon, det jag sa till prästen, men just nu är jag för trött.

Efter mötet med prästen och kattletandet ägnade jag större delen av dagen att röja upp hemma hos mamma och pappa, och göra fint till fredagen. Sen gjorde jag köttbullar med sås och potatis och lingon till mig och pappa. Pappa. Han kommer att klara sig bra, men jag var tvungen att uppfostra honom lite. Handduken i badrummet var i princip svart och hade hängt där sedan jag var hemma sist. Inte ok. Han urskuldrade sig och sa att han var medveten om det och att han lovade att det inte skulle hänga så smutsiga handdukar om han fick besök. Nu ligger jag uppe i "gröna rummet" som har blivit mitt sovrum hos mamma och pappa. Ett rum med nyproducerade "engelska möbler" som ska se ut som de hör hemma i ett bibliotek och med lite för grön tapet. Men det är fint. Grönt är skönt =) !Hemma hos mamma och pappa". Undrar hur länge jag ska säga det? Det känns så konstigt att säga "hemma hos pappa".

Imorgon ska jag städa lite till öva på psalmen "Var inte rädd".

God natt.