onsdag 4 augusti 2010

En speciell dag


Idag är det knappt en månad sedan mamma dog och idag skulle hon ha fyllt 63 år. Alldeles alldeles för tidigt gick hon bort. Jag ville inte att denna dagen bara skulle passera utan klättrade upp på taket på min lägenhet och möte dagen i soluppgången. Jag sa högt för mig själv "fina mamma, jag älskar dig och jag saknar dig". Det blev en fin start på dagen och jag ska definitivt göra det fler gånger. Funderade på att kanske ta med mig yogamattan nästa gång.

På jobbet har jag haft både motgångar och medgångar. Motgång är nog att ta i, men jag har en del att jobba med när det kommer till cheferna. Tappade lite sinnesnärvaron att möta viss uppgivenhet när det kommer till att klara vissa utmaningar. Jag upplever att de inte ens vill försöka. Samtidigt har jag tjatat om målen i över en månad nu och vi måste börja jobba med dom. Dom verkar inte förstå att bonus är något man får när man gjort något exceptionellt bra och annars inte. Jag vet, det är min utmaning att fixa det. Om vi börjar jobba med det så blir det nog bra. Tanken är ju att det ska vara en utmaning för mig också. Det är nu jag ska "leva utmaningen som jag tog mig an". Så bara cool.

Men apropå sinnesnärvaro. En av teamledarna sa "hur ska jag få dom att göra det när dom inte vill, ska jag tvinga dom?" Och då handlade det inte om att de ska gå på glödande kol, det handlar om att få fler att börja arbeta på ett sätt som några andra själva har valt att redan göra. Ja vad säger man då? Jag blev så paff. Var tvungen att tvinga ut min kollega efter på lite debriefing. Han var så bra och sa att det nog var en naturlig reaktion givet var vi är nu med att kommunicera målen men att de undrar hur vi ska ta oss dit. Han har ju helt rätt. Igen, bara cool.

Uppsidan med dagen var att jag höll ett litet "brandtal" för hela avdelningen, och vi firade att vi hade klarat några av målen för juli månad. Det verkade uppskattat o jag trivs verkligen med att vara mer närvarande "på golvet". Mer av det.

Så, dagen har varit väldigt närvarande om man kan säga så. Jag har varit nära mig själv. Varit sårbar och sörjt i soluppgången och utmanat och lyft mina medarbetare på jobbet. Allt på en dag. Det är inte dåligt.

Puss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar