onsdag 11 augusti 2010

Från Gud till Chloé.

Skriver det här på 30 000 fot och är uppenbarligen inte uppkopplad mot något internet. Snarare mot Gud. Kanske är jag närmare nu. Jag tror inte han bor här uppe dock. Nu undrar jag lite chockat var den smått var den religiösa utsvävningen kom ifrån. Men himlen är otroligt vacker där ute och kanske kallar Han. Vilket får mig att tänka på sommarplågan med ursprung från Danmark, ”jeg kaller på daj”. En smått absurd association inser jag nu. Jag har öronproppar som får mig att känna mig som i en bubbla och det gör tydligen att jag skriver precis det jag tänker. Intressant. Den låten var inte en sommarplåga för mig eftersom det var en svensk företeelse. När jag hörde den för första gången för några veckor sedan tyckte jag att den var riktigt bra. För att vara en sommarplåga.
Dagen började lite smått irriterat men bättrade sig. Begravningsbyrån missade att informera om att om ingen klädkod anges i dödsannonsen, så betyder det att man ska ha svart på sig. Jag sa väldigt tidigt efter det att mamma gick bort att jag inte skulle ha det och att jag tyckte att folk skulle få ha på sig det som de kände för. Det är ju sommar och det skulle kännas mindre sorgligt om det kändes somrigt.
Men nu verkar det som alla har tolkat det som att man ska ha svart på sig. Jag vill inte, och hinner inte skaffa nya kläder. Den klänningen jag hade tänkt ha på mig har dessutom blivit forslad i bästa knarklangarstil av min chef genom hela Europa. Från ön, via Stockholm, till mina föräldrars hem. En övning som visade sig helt onödig. När jag åkte hem på semester anade jag inte att mamma skulle dö så jag hade inte med mig några vettiga kläder. Jag trodde inte jag skulle hinna åka tillbaka till ön innan.
Men, om någon tycker det är respektlöst så får de väl tycka det. Fast jag tvivlar på att någon kommer att göra det. Men imorse så blev det världens största grej som gjorde mig helt ur balans. I veckomötet med Maria var jag till och med tvungen att varna henne lite för att jag inte riktigt var mig själv. Men det gick bra.
På eftermiddagen satt jag med i Lars veckomöte med Dan i syfte att ”kvalitetssäkra” lite. Lars verkade lite obekväm i början men det gick snabbt över. Till min stora lycka så var han riktigt, riktigt duktig. Det var så otroligt givande att ge honom den feedbacken och han blev stolt som en tupp. Självklart hade jag lite utvecklingspunkter, men på det stora hela så gjorde han det bra. Skönt att inte alla är hopplösa. I värsta fall så får de väl sitta med honom och lyssna på hur han lägger upp sina möten. Undrar hur han skulle ställa sig till det.
Britten erbjöd sig att skjutsa mig till flygplatsen och jag tackade ja. Han är mitt uppe i ett projekt som har spårat ur lite. Några resurser blev kapade och helt plötsligt riskerar hans roll att bli något helt annat än det han skrev på för. Om det inte ordnar upp sig kanske han säger upp sig. Det vore så himla tråkigt om det blev så. Så, hoppas det ordnar sig.
Unnade mig en ny parfym idag på flygplatsen. Jag fastnade för Chloé. Pappa får en Jameson whiskey.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar