7 veckor senare

Nu är det 7 veckor sedan mammas begravning och sedan jag var här sist. Jag har försiktigt vågat börja njuta av att var här och livet. Jag inser att jag har ett riktigt häftigt liv och måste ta vara på det som finns runt omkring mig och faktiskt framför näsan.

I fredags fick jag lite socialt umgänge med ett par killar från kontoret i Sverige så resten av helgen har jag nöjt mig med att umgås med mig själv. Jag såg Eat, Love, Pray igår och den inspirerade mig till att åka på en utflykt idag. Det finns en gammal stad här som är helt bilfri och bakom murar. Jag har varit där ett par gånger men bara väldigt hastigt. Sist var faktiskt med mamma och pappa och det högg lite i hjärtat när jag gick förbi kapellet där vi tog skydd från ett plötsligt ösregn, pappa, jag och mamma...Nu gråter jag.

Men, jag mår bra och min utflykt bjöd på ett par oväntade möten. Jag lyckades få tag i ett av de bästa borden på La Fontanella med gudomlig utsikt och skämdes lite för att jag tog upp fyra platser fast jag var ensam. Som tur var frågade ett trevligt par om de fick slå sig ner. Vi pratade lite om allt möjligt och sen var det dags för mig att gå. På bussen tillbaka träffade jag Kristoffer och Patryczya, ett par jag träffade på en fest för en tid sedan. Patryzcya är riktigt gullig och trevlig och frågade om jag ville ta en kopp kaffe på La Rive. Väl där så fanns det en kort eldig spanjor vid namn Carlos som inte dolde för en sekund att han raggade järnet på mig. Jag lyckades hålla honom på armlängds avstånd och samtidigt vara lite kvickt charmig och inte tråkig.

Nu sitter jag här i mörkret på min terrass med en tänd lykta och lyssnar på Joao Gilberto.

Framför mig har jag en härlig resa till Irland och inte mindre än två resor till Las Vegas med jobbet. Jag har inte glömt bort mitt löfte till mig själv att åka till Libyen, men det är lite tufft att klämma in det. Lyxproblem helt klart.

Jag har inte skrivit något om jobbet nu inser jag. Men det är bra med det. Och det går bra. Det är väl inte så mycket mer att säga. Men jag undrar fortfarande lite på vad mina ambitioner där är. Jag ska nog inte fundera så mycket.

Ok, det får räcka för nu. Skönt att vara tillbaka.