Sprang på Hugh!!

Var just ute och sprang. På vägen hem svängde jag förbi affären och precis utanför så mötte jag honom när han kom upp från T-banan. Utan att tänka på att jag såg ut som hej kom och hjälp mig, svettig, rödmosig, fula träningskläder så sa jag hej. I samma ögonblick ångrade jag mig. Jag ville inte att han skulle se mig så!!!

Jag kramade honom inte, något vi faktiskt gjort de senaste gångerna vi setts. Jag var alldeles för svettig men jag tror han fattade. Jag tog faktiskt upp middagen och han lät positiv så vi sa att vi skulle försöka hitta en tid till nästa vecka. Först kändes det lite krystat att ta upp det men jag var ju tvungen att ta chansen! Kunde ju inte bara gå därifrån och låtsas som ingeting. Det är ju trots allt jag som sagt att jag skulle bjuda...

Han sa att han var grymt imponerad att jag varit ute och sprungit. Hoppas det inte blev allt för uppenbart att jag var lite generad över min outfit. What the hell, han var ju på väg till gymet för att fixa något med sitt medlemskap där så han borde uppskatta en sportig tjej.

Jag blir så himla nervös när jag pratar med honom...Nästan så jag inte hör vad han säger.

Ok, dags att ta en dusch och stupa i säng. Själv är jag också grymt imponerad av mig själv att jag kom ut. Nu är det slutspurt för att komma i form till skidresan.

/Hallonsmultronjordgubb

Dalarna!

I helgen har jag levt riktigt småstads och friluftsliv. Åkte till Falun med en kompis i fredags. Vi tog med oss lite allt möjligt, utförsskidor, längskidor och skridskor. Det blev skridskor på Runn på lördagen och lite slalom idag i Bjursås. Det var en avkopplande helg. Men jag fick nog lite kulturkrock tror jag. Vi bodde hos min kompis vän L. Kompisen A är lite äldre än jag och så var även L. Han har ett bra jobb som ingenjör så han borde ha det gott ställt. Men, han bodde verkligen riktigt sunkigt. Jag förstår inte att man vill ha det så omkring sig. Sen kanske det inte är lika mycket småstadsgrej som ungkarlsgrej i och för sig. Förmodligen lägger han sina pengar på annat, men med MYCKET små medel kan man faktiskt ha ett hem som är beboeligt. Well, bara han trivs. Men jag blev förvånad över min egen reaktion. Jag trodde inte jag var så bekväm och noga av mig...

Till något helt annat. Jag måste vara knäpp. Jag har slitit mitt hår med att få ihop en grej på jobbet. Deadline vare idag då det skulle presenteras för styrelsen. Jag fick alla mina förslag godkända vilket är fantastiskt. Ändå hänger jag upp mig på lite konstruktiv feedback jag fick på själva presentationsupplägget. Skärpning! Var nöjd istället!

Hugh har inte hört av sig! Buhuuuu....

/Hallonsmultronjordgubb

Äcklig Avocadosoppa

Ikväll tänkte jag göra slut på lite mat som jag har hemma. Jag ska ju vara borta hela helgen. Hyfsat inspirerad så tänkte jag att jag skulle laga Avocadosoppa. Hur svårt kan det vara? Jag kollade upp lite ingredienser innan jag gick från jobbet och gick förbi affären. Jag hade inte skrivit upp exakt vad det skulle vara men jag köpte lite matlagningsgrädde.

Det blev suuuuperäckligt. Jag hade ingen Citron hemma och jag tror det är helt nödvändigt för att det ska bli ätbart. Den såg god ut men smakade beskt som sjutton. Urk. Så, det blev smörgås och ägg till middag =( och popcorn....

Imorgon åker jag till Dalarna för lite friluftshelg. Alla verktygen ska med. Slalomskidor, längdskidor, långfärdsskridskor...Vi ville ha lite options så vi kan se vad som funkar bäst. Jag skulle behöva sätta igång och packa med en gång.

Förresten, det verkar som jag har fått bygglov för balkong. Spännande!

/HSJ
PS. Inget nytt från Hugh....

Oj oj, idag har jag varit svimfärdig av för lite mat. Jag tänkte jag skulle testa att äta ett upplägg som kombinerar mycket proteiner, fibrer, fett och kolhydrater. Det utesluter helt pasta, bröd och laktosprodukter men innehåller alltså kolhydrater. Jag tänkte att det skulle hjälpa mig att gå ner de sista tre kilona som jag vill bli av med. Upplevde att man ändå fick äta sig mätt på upplägget. Men, väl inne på tredje dagen så är jag helt slut. Det kan vara att jag har haft två rätt mastiga dagar på jobbet och att jag helt enkelt är trött också...

Jag är inte intresserad av att strikt köra "dieten" till punkt och pricka, men tyckte tipsen på frukostar och mellanmål var mest intressanta. Middagsupplägget har jag redan till stor del. Men som sagt, fortsätter jag att vara så här matt så kommer det inte att fungera. Nu tränar jag ju inget. Skulle jag börja träna så skulle jag inte orka något alls.

Så, jag behåller nog frukost upplägget men lägger in lite mer kolhydrater helt enkelt.

Hugh har inte hört av sig...Men, det kommer han att göra, det är jag säker på. Men, rosaskimret försvinner liksom.

Däremot är stekpanne mannen väldigt social och ska chatta och allt möjligt. Han till och med bjöd upp mig till Åre i något som skulle låta som han skämtade. Men jag tror han menade allvar. Jag sa faktiskt som det var för några dagar sedan. Dvs att jag var osäker på vad det skulle leda till. Erkände att jag var lite betuttad i honom i somras men att han ju var rätt ointresserad och "bröt". Hur som helst. Så länge vi bara chattar är det rätt oskyldigt.

Idag har jag haft en superfrustrerande dag på jobbet för övrigt. Inget går att genomföra känns det som...

Hugh, var är du!?

Ur hans synvinkel

Det verkar som det blir en helg i Paris över Valborg. Riktigt nice. Men det kommer ju att kosta lite så det är tur att bonusen rullar in nu i mars.

Oki, jag ska göra en liten övning. Jag börjar bli otålig. Jag startade ju det här med Hugh i mitten på december. Ur mitt perspektiv känns det som att jag har tagit alla initiativ och drivit på och att det pågått i evigheter. Men, han kan ju inte hållas till svars för något som jag planerade långt innan han ens visste vem jag var stackaren.

Han föreslog kaffe
Han föreslog lunch
Han föreslog lunch igen, för att understryka att han menade allvar.
När vi hade ätit lunch, föreslog han att vi skulle göra om det.

Jag tackade ja, och hittade konkret en dag båda gångera. Jag föreslog middag i stället för lunch. Summa summarum, han har tagit rätt mycket initiativ också. Och det som började i början av december för mig började efter nyår för honom...Det var först då som han eventuellt fattade att jag kanske var intresserad av honom av fler anledningar än just boken.

He loves me yeah, yeah, yeah...mohahaha...

/Hallonsmultronjordgubb

Är jag en stalker?

Lyckades ta mig ur mitt bakistillstånd och bege mig ut på en promenad. Jag började gå helt planlöst men drogs mot gatan där Hugh bor. Jag vet inte exakt i vilket hus han bor men jag tror att det är ner mot vattnet. Jag gick in på ett café och köpte en latte och en bulle på samma gata. Promenaden fortsatte ner mot stan en bit. Jag sög i mig latten och mumsade på bullen. Sen vände jag. Det var lite kallare än jag trodde så jag hade lite för kläder på mig. Jag hamnade igen på hörnet till Hughs gata. Hittade en ursäkt att hänga lite där då det har öppnat en butik som jag inte har varit inne i. Jag tänkte om jag stannar i området kanske kanske jag springer på honom. Vad skulle jag säga då? Skulle jag våga föreslå en fika? Well, nu sprang jag förstås inte på honom utan hungern vann och jag hämtade upp lite Indisk mat. Hoppas det inte är stalker varning på mig...

Nu är jag hemma igen, har glufsat i mig maten och softar på soffan. Om en stund ska jag bege mig ut igen och handla.

Var finns medmänniskan?

Igår, efter jag hade klivit av tåget på Stockholms central så lyckades jag trampa snett på perrongen. Asfalten hade liksom satt sig och det var en liten kant som jag inte såg. Det tillsammans med att jag har slitit av ledbandet i foten så många gånger så jag faktiskt har något ledband kvar gör att jag trampar snett rätt lätt. På en millisekund så rasade jag till marken och blev sittande där. Det gjorde riktigt ont denna gången. Det som gjorde mig lite besviken på mänskligheten var att det tog ganska lång tid innan någon kom fram och frågade om jag var ok. Det var ju en hel del folk eftersom alla precis klivit av tåget. Men en kille kom fram och när han kunde konstatera att jag var ok så gick han kort därefter. Ett annat par som blev kvar på perrongen kom också fram. Jättegulligt av dom, men det var inte dom som var närmast. Det var flera människor som bara fortsatte gå.

Hur som helst, smärtan klingade av ganska snabbt och jag kunde gå vidare. Men jag blir ledsen när människor inte bryr sig om när någon trillar och gör sig illa. Skäms.

Jag hade varit hos min familj i Sörmland och hälsat på. Perfekt upplägg att åka till mamma & pappa efter jobbet och sedan åka tillbaka kring lunch på lördagen. Då hinner jag både med att träffa dom och sedan hänga med kompisarna på kvällen.

Kompisarna bestod av A + A. Vi tog ett glas champagne på Salongen (Fredsgatan 12) och sedan åt vi middag på Riche. Även om lammracksen var lite väl röda så var det gudomligt gott. Lammracks, med kalvbräss och stenmurklor. Vi satt och åt och drack ända tills dom stängde! Jag hoppade dock över allra sista drinken vilket jag är glad över idag.

Stekpannemannen har sms:at mig en del sen jag hetsade upp honom i lite "sms-sex" för några veckor sedan. Han är i Åre stor del av vintern. Men eftersom han frågade var jag var någonstans igår så tänkte jag att han var i STHLM. Men, det var han inte. Jag fattar inte riktigt vad han vill om han är i Åre. Så jag sa till honom att höra av sig när det är ett "Booty Call" på riktigt. Han visste inte var det var visade sig haha...Sa till honom att slå upp det på internet. Så, inatt fick jag frågan "är du i människorbyn nästa helg"? För några veckor sedan skulle jag kunna överväga att träffas en lördag bara för att få lite bra sex, men nu känns det annorlunda. Jag tror inte jag är intresserad. Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska få fram det på ett bra sätt. Det är ju inte så att vi pratar i telelfon eller rings. Men, eventuellt är jag inte hemma nästa helg så jag kan nog slingra mig ur med det.

Igår på middagen var jag inte riktigt i form. Eller, det gick upp och ner. Jag hade glömt att äta lunch på dagen och det tog ut sin rätt på kvällen. Ena stunden var jag helt borta och satt tyst och bara lyssnade när dom andra pratade för att sen delta entusiastiskt. Jag tyckte vi skulle ta en shot av något slag så jag skulle pigga till mig men dom andra gick inte igång på det. Eller, vi kunde inte riktigt komma på vad det skulle vara för något. Tacka vet jag på 90-talet då man kunde dra i sig en Tequila eller en Galliano Hotshot. Dom skulle väl bryta ihop på Riche om man skulle beställt en Galliano...Men, jag satt och tänkte på Hugh också. Jag önsketänkte att han plötsligt skulle kliva in genom dörren. Jag vill träffa honom snart.

Salongen på F12 var riktigt snyggt by the way. Som en rik, exentrisk fasters vardagsrum.

Hugh, sms:a och säg att du vill ta en promenad i solen!...Trots att jag har ont i foten och knappt kan gå så hade jag lätt släpat mig ut.

/Hallonsmultronjordgubb