torsdag 25 december 2008

Gubbar & Gummor

Det är intressant att studera sina föräldrar. Är det så man kommer att bli när man blir äldre? Min mor och far har varit tillsammas sedan dom var 17 år, vilket är helt otroligt när man tänker efter. Därför är det extra fantastiskt och se att dom fortfarande ger varandra pussar och andra ömhetsbetyg. Men, det är inte odelat gulligt. Dom är rätt duktiga på att ge varandra tjuvnyp också. Den senaste tiden har jag blivit väldigt klarsynt över mina föräldrars brister som människor. Jag har inte sett dom som mina föräldrar, utan som människor med styrkor och brister. Jag älskar dom och dom är fantastiska, men jag kan verkligen förstå hur pappa kan reta ihjäl sig på mamma ibland. Jag förstår också hur mamma måste bli helt galen då och då. Undrar hur det är att ha levt så länge med någon? Alla människor har ju brister, undrar om jag kommer att kunna se förbi dom när jag träffar någon? Undrar om den personen kan se förbi mina? Och stanna kvar. Inget jag oroar mig över för det som sker sker. Men jag bara undrar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar