Vägra vara Tomte!

Sitter på tåget nu och är på väg till föräldrarna för att fira jul. Inser att jag måste uppdatera min Ipod med lite bra musik. Fantastiskt hur man kan tröttna på 3000 låtar. Fick en liten nostalgitripp med "Missing" och Everything but the Girl, och nu Debbie Harry som inte alls är lika bra. Jag tror jag var för liten när Blondie hade sin storhetstid så jag har inte riktigt samma känsla för henne.

Ok, hur gick det med Hugh? Författaren från igår alltså. Vi kan kalla honom så. Jag fick för mig att han lika gärna kunde ta initativ till att ta kaffe så jag hörde inte av mig. Superlarvigt, men så kände jag att det var bättre att spara det tills efter helgerna när vi båda har lite mer tid och inte skulle jobba halvdag. Det är precis som jag håller hans bok lite gisslan. Så länge jag har den har han en anledning att kontakta mig...Men jag hörde faktiskt av mig idag så det jag sa just var inte riktigt sant. Jag skrev ett mail om att jag gärna ville ta den där kaffen efter helgerna. Han har inte svarat (tror han hade gått för dagen).

Lite Shake the Disease med DM nu. Usch, för deppigt. Istället Gnarls Barkley, there we go!
Tyvärr lyckades jag dra på mig enormt dåligt samvete innan idag. Min kära bror ringde. Vi ska fira jul hos honom och hans fru för första gången. Tidigare har vi alltid varit hos våra föräldrar. Men nu när dom har renoverat klart huset och en son på på ett och ett halvt så är det bättre om vi är hos dom. Nu flipprade jag förbi Gnarls och hör och häpna, jag har tydligen en jullåt med Bryan Adams. Nästan så man blir religiös. Inte för att den är särskilt bra utan för att det var just den. Nu. En trådrypande julrockballad. När jag sitter och tycker synd om mig själv. Snyft. Känner att den usla musiken kräver en förklaring: I ett svagt ögonblick råkade jag ladda ner alla Tracks ettorna från 80-talet. Bortsett från några pärlor är det mesta skit.

Ok, min bror frågade om jag kunde tänka mig att slänga ihop något till kaffet. Absolut! Jag gillar att baka och har en perfekt grej på lut som jag faktiskt fick receptet på idag av en kollega. Men, sen blev det mindre kul. Han sa lite skämtsamt att "vi har röstat fram att det är du som ska vara tomte i år". Ok, tro nu inte att jag är en stiff brud som inte kan bjuda på det. Det kan jag verkligen. Ett år när jag pluggade på universitetet så gjorde jag ett bejublat framträdande som tomte hemma hos min svägerskas föräldrar med alla hennes brorsor och deras barn. Jag pratade dalmål och berättade hur jag var sen för att renarna kört i diket. Mycket troligt att detta är en sån historia som bör följas av ett "You had to be there". Men dom vuxna grät av skratt. (nu Nightshift- Commodores: aaaah).

Men jag känner verkligen inte för att vara tomte i år. Jag vill verkligen inte. Jag sa det till min bror och han lät verkligen besviken. Älskade broder som alltid är så snäll och som jag skulle dö för. Jag kan inte vara Tomte! Usch nu gråter jag. I år känner jag mig som en ungmö faster som inte har någon egen familj och som alltid kommer ensam hem till jul. Skulle jag vara tomte skulle förödmjukelsen vara total. Det har hänt något. För ett år sedan skulle jag lätt tackat ja. Vad är det som har förändrats? Varför blir det sån stor grej i år? Och så är jag ledsen för att jag känner mig som en svikare. Men jag har faktiskt inga planer på att ändra mig. Pappa kan väl vara tomte? Med sitt gråa skägg ser han till och med ut som Tomten. Shit, vad kallt det blev på tåget nu. Commodores blev nu Springsteen och Nebraska. Deppigt värre.

Men om jag skulle varit tomte så skulle jag varit den hetaste tomten den här julen. Yeah! (Till Daft Punk - Too long)